Vad ska jag göra!?
Just nu befinner jag mig i en situation där jag känner mig nedvärderad.
Jag gör ett jobb som jag tycker är jättekul men människorna som jag jobbar med är lite för mycket ibland.
Detta ska vara kul tycker jag och eftersom det ändå är vi som håller i det hela tycker jag det är vi som ska bestämma och skapa regler och guidelinjer för hur saker och ting ska göras.
Tyvärr så är det inte så just i detta fall.
Det känns som man bara tar tag i saker och ting när de dyker upp och inte bryr sig om att tänka i framtiden.
Allt ska handla om att 'göra det bästa' men vissa vet inte riktigt vad det bästa är, enligt mig.
Jag är trött på att de inte tar mig på allvar och beter sig som små 7:or som alla ska tycka och säga samma sak.
Mina mail blir ignorerade, mina åsikter dumförklarade.
Tro mig, jag skriver inte detta för att såra någon eller att ni ska tycka synd om mig men jag känner verkligen som att många av dem är emot mig på något sätt.
De har liksom sina egna personliga vendettor mot mig.
Och det som jag tycker är mest synd är att personen som jag såg upp till vad gäller just detta inte ser felet.
Jag blir sårad och ledsen!
Det känns som att dem är ett litet gäng för sig som tycker att vi andra som i vissa fall ställer oss emot dem bara är irreterande och dem helst av allt skulle vilja slippa oss.
Jag tycker inte det är kul längre, och i ärlighetens namn vet jag inte ens om jag vill fortsätta. Men samtidigt känner jag att jag har lagt ner så mycket tid, slit och energi på detta att jag inte riktigt kan släppa det.
Jag har liksom lagt annat åt sidan, även vid tillfällen då jag vet har sårat vissa för att vara med på möten och aktiviteter. Och dessutom gjort det med glädje.
Men, nu känner jag mig inte alls lika glad längre när jag vet att vi har en stor uppgift framför oss och jag bara ens känner för att försöka göra mitt bästa. Tycker dem att dem klarar sig bättre utan mig och vad jag har att säga så får dem liksom göra det.
Jag kom på temat men fick uppgiften att utvärdera.
Och det efter att jag påpekade att jag inte hade fått någon uppgift än.
Tack liksom!
Detta är så svårt, jag har lovat mig själv att inte låta detta komma i vägen för min vänskap till människor men tror nog att det tyvärr har gjort det. Inte från min sida men från andras.
Ibland vill jag inte ens säga något alls.
Jag är trött på att känna att det kvittar vad jag än säger så kommer någon att sätta sig emot och tala till mig på ett sätt som om jag vore dum i huvudet.
Det är jag inte, jag har också gått ut skolan. Men bara för att vissa anser sig vara bättre än andra så tror dem att deras sätt är alltid det bästa.
Det är inte det!
Att man dessutom har ett speciallt sätt att förmedla sin åsikt som gör att många hänger på måste vara intränat. Man liksom med meningen skriver och säger vissa grejer för att manipulera då man vet andras svaga punkter.
Usch, säger jag bara, mår illa bara jag inser vilken situation jag befinner mig i.
Det är som är ett förhållande man vet man egentligen inte vill ha men sen vet man också hur mycket man skulle sakna det om man gör slut.
Phew
:/
PS. Vill bara påpeka att detta inte har något med mitt riktiga jobb att göra, där trivs jag jättebra och det känns bra när man vaknar och vet att man ska dit och träffa alla underbara kollegor! :)
Kommentarer
Postat av: ferida
skit i deras åsikter och hela köret. kör på vad du tycker är rätt och kämpa för att få det så :) sen vet du ju hur detta land fungerar också..orättvisa rakt igenom
Postat av: Ada
Håller med talaren innan, ge dem vad dem tål. Kämpa för det du tror på. Dem är nog bara svartsjuka och rädda för vad du kan åstadkomma. Se det som ngt bra, att vissa vill trycka ner dig. Tydligen är du en nål i ögat på dem. Men du vet att du är bra på mycke, allt. Så kämpa bara på. Du ska inte lägga av med något som du tycker om att göra bara för att vissa inte tål din framgång. Syns snart gumms! Längtar. KraPuss
Trackback
