Elvisa

Tror jag äntligen har lärt mig...

WOOHOO...Go Elvisa!

I love My best Friend! Not worth it!

Klockan är bara 15.45 och det är såhär mörkt på mitt kontor!
Man blir juh deppig...

Min dagens to do lista är så lång att jag inte orkar skriva den här!
Asså det är så mycket jag ska hinna med innan helgen och sen så blir jag borta två dagar nästa vecka! Mycket att fixa hemma!
På jobbet är det lugnt, allt går framåt i sin egen fart!

*****
Vill bara säga Hej På Er till mina nya läsare ni blir bara fler och fler!!! :)
Skriv gärna en liten kommentar!
X
*****

Höres!!!

'Bosna se voli i kad gubi i kad vodi'

Så alla ni bosnier som idag är 'haters' och snackar skit om vårat landslag kan dra åt helvete!

Tack för mig!

Höres!

Inte här borta!!!
;)

Vi blev utklassade igår. Portugal vann med 6-2...stängde av och gick och la mig tre gånger under matchen. Fattade inte att det gick så dåligt liksom. Hemma spelar vi skitbra och så kommer vi till Lisabon och det går rent ut sagt åt helvete. SYND! Men men,det får man ta och detta gör inte att jag tycker mindre om dem.
Nej nej, fortfarande är jag en väldigt stolt Bosnier! :)

 Höres!

Kollar på matchen...

I dagens Aftonbladet skriver Erik Niva såhär:


I kväll önskar jag att de orkar hela vägen fram

Bosnien förtjänar ett EM-slutspel

Den objektiva, neutrala och känslokalla journalisten?

Äh.

I kväll är det inte det blågula resultatet från Wembley jag bryr mig om – i kväll önskar jag bara att Europas tappraste landslag orkar hela vägen fram.

Lite beror det på hur man räknar, men styvt summerat har jag ägnat mig åt det här med sportjournalistik i ett årtionde.

Under den tiden har jag aldrig fått så stor och översvallande respons som när jag skrivit om bosnisk fotboll.

Från början förstod jag överhuvudtaget inte varför.

Det var sannerligen inte så att jag skrivit några mästerverk i ämnet, utan jag hade mest bara utgått från någon form av grundläggande journalistisk nyfikenhet.

Nästan hundratusen svenskar har rötter i Bosnien. En väldigt hög andel av dem är fotbollsintresserade, och en av dem spelar center i vårt eget representationslag.

Deras historier förtjänade att höras, var värda att berätta.

Ett av de starkaste ögonblicken

Jag skrev om familjen Ibrahimovic från Biljeljina, om det etniskt laddade derbyt i Mostar, om fansens kamp mot ett politiskt korrupt förbund och om ett charmigt landslag som till slut var någon försmädlig ramträff ifrån en resa till Sydafrika.

Det blev inget VM för Bosnien-Hercegovina, och i stället kom det blåvitgula landslaget till Råsunda för att spela vänskapsmatch en lördagskväll i maj, 2010.

De hade med sig drygt 15 000 anhängare.

När den svenska nationalsången spelades stod de upp och applåderade, i stort sett allihop.

Ögonblicket var bland det starkaste jag överhuvudtaget upplevt på en idrottsarena, i och med att det så tydligt visade prov på den här exceptionellt givmilda tacksamheten som jag själv haft förmånen att få känna av.

Väldigt många bosnier har haft det alldeles förjävla tufft de senaste 20 åren.

Omvärlden vände bort blicken när Sarajevo belägrades. FN stod bredvid och såg på vid massakern i Srebrenica.

Vandrade längs minfälten

Ändå har jag aldrig märkt av någon utbredd bitterhet när jag haft med Bosnien att göra.

I stället för att dränkas av svärta och sorg har såväl nationen som folket tagit sig framåt genom att uppskatta de rännilar av godhet som nått fram. Genuin värme har riktats mot länder som öppnat sina gränser, organisationer som hjälpt till med återuppbyggnaden – eller något så trivialt som en journalist som uppmärksammat fotbollens betydelse för ett krigsskadat land.

Det bosniska landslaget existerade flera år innan nationen fått sin formella självständighet.

På den tiden sprang spelarna ut ur det belägrade Sarajevo och bad om att krypskyttarna inte skulle hinna ställa in sina sikten. Sedan gick de över minerade, snöklädda berg i två dagar och två nätter, innan de hoppade in i lastutrymmet på en kylbil som fick fungera som spelarbuss.

Spelare, tränare och fredsavtal har kommit och gått sedan dess – men den okuvliga grundhållningen har förblivit densamma.

De har behövt den.

Gång efter gång har Bosnien spelat upp mästerskapsdörren på glänt. Gång efter gång har sedan en kombination av avgörande domarmisstag, kostsam orutin och simpel otur smällt igen den i deras ansikten. Ändå har de orkat fortsätta drömma, alla de tusentals supportrar som reser till matcherna från alla hörn av världen – och alla spelare som gör samma sak.

I dagens landslagstrupp finns killar som kriget spred ut över främmande länder.

Pjanic hamnade i Luxemburg, Salihovic i Tyskland, Medunjanin i Holland, Lulic i Schweiz och Muslimovic i småländska Habo. Där finns Begovic som växte upp i Kanada och Ibisevic som flyttade till USA.

Och där finns Edin Dzeko.

Hans historia är Bosniens

Det finns bättre fotbollsspelare i Europa – men det finns knappast någon annan fotbollsspelare med samma symboliska betydelse.

Dzekos historia är Bosniens.

För drygt 15 år sedan balanserade han på dödskanten varje dag. Han tillbringade sin barndom med att smyga ut för att spela fotboll i ruinerna av det sönderbombade Sarajevo.

I kväll leder han sitt lag mot Portugal på mäktiga Estádio da Luz.

Att prata om ödesmatcher i ett sånt här sammanhang blir rätt löjligt – men i kväll ansluter jag mig till de brokiga miljoner som innerligt hoppas att bosnierna ska få en riktig framgång att glädja sig åt.

Inte för att de behöver det.

Bosnierna är en tålig skara, som kommer tillbaka oavsett hur grymt det än slutar i Lissabon.

För att de förtjänar det.


http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/erikniva/article13934853.ab

*******

Av denna artikel blev jag tårögn och rös. Han har rätt, Bosniens spelare förtjänar verkligen att gå vidare ikväll. Så som dem kämpar och kärlekn dem har till fotbollen och framför allt landet de kommer från är stor, de vill vinna inte bara för sig själv men även för landet, allas vårat älskade Bosnien.
Om de bara visste hur stolt vi är...
<3

Fick en riktigt udda kommentar här på bloggen av en person från byn. Kan nog till och med lista ut vem du är om jag vill det men jag bryr mig inte...!!!

Jag är mig själv, i alla situationer och även på bloggen. Jag behöver inte ha på mig en massa smink för att sätta ut en bild på bloggen och jag behöver definitivt inte retuschera den heller!

I'm just being me!

Denna blogg är inte för någon annan än mina vänner och mig själv.
Ingen tvingar dig eller någon annan läsa den men det är kul när folk gör det ändå.
Samma person som igår kallade mig snål kallar mig irreterande, ful och dum idag! But guess what, din åsikt betyder ingenting för mig!
I'm happy and I love myself.
Du däremot är en falsk och feg liten jävel som sitter bakom en dator och uttycker dig men vågar inte stå för det. Varför skriver du inte vem du är, eller kanske till och med kommer fram och säger vad du tycker och tänker till mig in real life.
Varför gör du inte det?
Jo, för att du är ett litet glin som inte vågar. Du är rädd!!! Du är säkert en osäker liten tös/pojke som har så mycket att säga om allt och alla andra för att du saknar självförtroende och för att du känner att ingen älskar dig!
Hackar på andra för att må bättre själv...men du, gissa vad. Det enda du har gjort mig är slösat 3 minuter av mitt liv, dem tre minuterna det tog mig att skriva detta inlägg.
Du behöver hitta dig själv, bland alla förlorade själar där ute...



Höres

Asså faaaaan vad jag stör mig på tjejer som använder lite tjockare strupbyxor som tights och sen tar på sig en tröja över vilket resulterar i att de visar deras 'private parts'.
Jag vill så gärna slippa se era 'parts' så ta på er riktiga tights!!!!!!!!!!







Detta är inte snyggt!!!!!!!!!

Höres!!!

Det blev inget inlägg imorse! Pallade inte! Hoppade upp från sängen när klockan ringde och kom tillbaka till verkligheten från en dröm som innehöll min pappa, Rihanna, en okänd kille och små röda kulor som någon kastade på oss och det gjorde ont när dem träffade! HAHA
Jättekonstigt juh! Men men, nu sitter jag på jobbet och har skrivkramp! Trots en dator så älskar jag att skriva ner allt på papper först!
Sitter och planerar framtidens jobb och projekt...sen ska jag även göra en Power Point presentation som jag ska hålla på fredag nästa vecka! Hoppas jag hinner med allt.
Två dagar försvinner då jag är på kurs i Stockholm!!!

Höres!

Gick ni på det jag sa att jag skulle gå lägga mig senast 22!??? Om ni gjorde det så hade ni fel!!!
Men, jag har faktiskt gått och lagt mig nu! Efter syrianerna så blev det lite planering för det som är kvar av året!!! Alla helger är nu uppbokade och det är inte många kvar!!! Innan året är slut så befinner jag mig i mitt älskade Bosnien!!! aBd!!!
Nu ska jag drömma mig bort!!!

God Natt

Miss you like crazy!!!